Såg The fault in our stars igår, bröt ihop totalt. Sjukt bra film om jag får säga!
Den påminde mig om hur lycklig jag egentligen borde vara, jag har faktiskt ett perfekt liv men jag lever det inte perfekt eller fullt ut (som man kan säga). Det märks att jag behöver bli påmind varje dag om hur bra mitt liv egentligen är och det är synd för jag vill att det ska komma naturligt. Jag vill vakna varje dag och tänka "gud vilken härlig dag jag har framför mig". Det blir ju vad man gör det till och endast jag kan styra om jag ska vara ledsen eller glad. Jag ska försöka göra det bästa utav alla situationer från och med nu och tänka att jag faktiskt har ett bra liv. Det skadar ju inte att försöka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar